F1 - inte bara politik

Årets F1-säsong börjar ta form. I form är också Juan Pablo Montoya om alla rykten stämmer. Den sydamerikanske keruben kommer trimmad som en utställningspudel till premiären. Stenhård träning, tappade kilon, trevlighetskampanj - Kimi Räikkönen får se upp. Innan den här säsongen trodde jag att Kimi skulle göra mos av colombianen. Jag börjar tro att jag får äta upp mina ord. Medan Montoya satsar järnet, tar sig Kimi ett järn... eller både två och tre om man ska tro skvallerpressen. Det kan straffa sig...

Jordan är sålt och det var uppfriskande att läsa att köparen, Alex Schnaider, faktiskt har lite sportsliga ambitioner med stallet. Tidigare har köpargumenten mest handlat om vilken billig marknadsföringsplattform F1 är - i jämförelse med att köpa ett fotbollslag, alltså. Schnaider verkar vara av samma skrot och korn som Eddie Jordan och är kanske ändå en värdig efterträdare.

En ny modell

Problemen inom elitidrotten breder ut sig. Ju mer en sport kommersialiseras, desto fler vill ha del av kakan. Trenden är densamma vart man än vänder sig - deltagarna kräver mer och mer. NHL är det färska exemplet. Inte så konstigt att det blir konflikt, eftersom spelarna inte är blinda för hur mycket stålar arrangörer och klubbar rakar in via tv-pengar. Samma sak inom F1. Stallen vill ha mer av kakan. Inte heller det är något att säga om. Varför ska Bernie stoppa pengarna i fickan, när det är stallen som står den stora risken? Med dagens ekonomiska struktur inom F1 är det bara att acceptera den nuvarande situationen där stallen och FOM stångar sig medvetslösa mot varandra. Problemet bottnar i att FOM drivs som ett vinstdrivande företag. Pengarna ska förräntas. Ägarna ska ha sitt. Inget konstigt med det heller. Men det finns en annan modell, där stallens krav skulle ställas mot motorsportens främjande i sin helhet i stället för mot Bernies plånbok. De kommersiella rättigheterna för F1 borde från början ha satts att förvalta av en stiftelse vars vinst skulle ha använts för att bredda motorsporten, eller främja trafiksäkerheten (och därmed ge välbehövlig legitimitet till sporten samt dessutom indirekt ge biltillverkarna något tillbaka). Med andra mål än de rena vinstintressena brukar som regel andra beslut fattas.

Den dagen FOM går under har Max Mosley och FIA chansen att göra rätt. Lösningen för F1 är paradoxalt nog att FIA, GPWC och FOM inte hittar en lösning på sina nuvarande problem - det är vad som måste till för att sporten ska kunna starta om på helt nya villkor.

I brist på annat

Larry David, Curb Your Enthusiasm

Är detta världens bästa tv-serie? Det är möjligt. Gillade du The Office borde Curb Your Enthusiasm, eller Simma lungt Larry som serien heter på svenska sitta som hand i handske. Vet inte om den går på svensk tv men den finns på dvd. Larry David var en av männen bakom tv-serien Seinfeld. Den här killen är seriöst sjuk.

"And now for something completely different"

En blog har ju den fördelen att den kan handla lite om varje. Tanken med denna är att den ska rotera runt motorsport - och ibland dyker det upp litet annat. Som nu. Nere i Irak kokas det en soppa som får fajten mellan Bernie och GPWC att kännas lika matig som den där soppan man brukar få till sushin. I USA domineras nyhetsutbudet av nyheter som har filtrerats genom den amerikanska krigsmaktens rosa filter och på hemmaplan får vi hålla tillgodo med minst sagt undermåliga nyhetsprogram på SVT. Behovet av vettiga nyhetskanaler har ökat och på nätet har det poppat upp ett par sajter som jag rekommenderar varmt. Mother Jones publicerar seriösa och djuplodande artiklar och på Air America Radio finns ett antal lyssningsvärda program. Även NPR, som jag anser vara världens bästa radiokanal, avhandlas dagsläget på ett kompetent och objektivt sätt.

Solens rike har vaknat

Som jag misstänkte... De andra stallen känner sig överkörda av Bernie och Ferrari. Budskapet är klart: Gå inte bakom ryggen på oss! Det som såg ut att stärka Bernie ser snarare ut att ha försvagat honom. Toyota och Honda lierar sig nu med GPWC och för Bernie ser situationen allt mörkare ut. Förutom Ferrari kan han inte räkna med stöd från något annat stall än Minardi. Jordan kör från och med i år med Toyotas motorer och Peter Sauber har alltmer distanserat sig från Ferrari, dels genom att till årets säsong köra på Michelindäck, dels genom att ha skrivit under på det kostnadsbesparingsförslag som samtliga stall ställde sig bakom - utom Ferrari.

Trots försäkringar om motsatsen lär den senaste utvecklingen lär inte göra bankerna mer välvilliga till Bernie...

Mitt stalltips: Bernie is going down.

Ett minne för livet

Ett minne för livet


Apropå bilbanor... Jag var väl runt 13, 14 år tror jag och Ronnie Peterson skulle komma till Stor & Liten för att göra reklam för Scalextric. Självklart begav jag mig iväg och väl där satt Ronnie bredvid en hyggligt stor bilbana. Köra ett par varv och sedan autograf, det var upplägget. Det blev min tur att köra. Jag var utan att skryta väldigt duktig på att köra bilbana, så duktig att Ronnie släppte pennan och tog handtaget från den andre killen som körde samtidigt med mig. "Du verkar bra på det där," sa han. "Ställ upp så tävlar vi." Behöver jag säga att jag nästan drabbades av akut tunghäfta? Sagt och gjort, vi ställde upp bilarna på startlinjen men Ronnie var ungefär lika bra på att köra bilbana som jag är på att köra en F1:a. Jag vann, och det minnet har jag levt högt på, och kommer förmodligen att göra så livet ut. Ronnie var en tvättäkta hjälte och han gav mig ett minne för livet.

Targa Florio

Targa Florio

Ytterligare ett exempel på att det faktiskt var bättre förr. Och ytterligare ett exempel på att det är bättre att ta saken i egna händer (dock inte på det sätt Kimi Räikkönen gjorde härom dagen) och skapa sina egna upplevelser. Kika in på Oldslotracer och baxna! De här killarna bygger banor som får vuxna män att regrediera till koltstadiet på nolltid. Nu är frågan bara hur jag ska göra plats för Nordschleife på mina 45 kvadrat...

Namnet, det är namnet som betyder nåt...

Fortsätter med en lista över historiens tuffaste racingnamn.

1. Jacky Ickx - regnmästaren tar priset. Tuffare än så här blir det inte.
2. Jo Siffert - även det hyggligt tufft. Karln var begåvad med snygg hjälm också. Synd bara att han snodde Bonniers plats hos Rob Walker.
3. Clay Regazzoni - schweitzare men tack vare namnet skräddarsydd för en Ferrari.
4. Jackie Oliver - snyggt som fan.
5. Maurice Trintignant - Vad fan, var inte han med i nån av de där gamla svartvita, franska gangsterfilmerna? Nähä!

Återigen, det var bättre förr. Förarna hade namn som anstod en racerförare - det lät tamejfan som om de var snabba, långt innan de ens hade satt sig i bilen. Lika lite som en boxare kan nå toppen med ett dåligt namn - vad hade Thomas "Hit Man" Hearns och Boom Boom Mancini varit utan sina namn - lika lite funkar det för en förare. Det går inte att att komma med vilka namn som helst. Tänk om jag hade försökt mig på en internationell karriär - jag hade blivit stoppad redan vid ansökan av licensen.

Skit i Bernie, kör själv!

För den som tycker att allt var bättre förr, och dessutom tror sig kunna driva ett F1-mästerskap bättre än Bernie Ecclestone, finns det fullgoda alternativ. Kolla in läckerheterna på Slotcar Illustrated.

FOM, GPWC och NHL

FOM och GPWC fortsätter att slåss om F1:s framtid. Frågan många ställer sig är hur mycket det nya Concorde-avtalet är värt med tanke på att det bara är ett stall som har skrivit på - Ferrari. De japanska stallen har hittills hållt sig på behörigt avstånd från de värsta rallarsvingarna och Bernie Ecclestone kan som bäst hoppas på att Jordan och Minardi kommer att bli nästa två stall som skriver på. Men vad händer sedan? Både Renault och BMW, som utgör två tredjedelar av GPWC, har under de senaste säsongerna omgärdats av rykten om avhopp. BMW har motsatt sig nya motorregler och Renault lever under hotet att något kostymklätt ämne ska dra ur pluggen för hela F1-verksamheten. Jag tror att dessa två representanter från GPWC kommer att vara ytterst motvilliga att skriva under ett nytt Concorde-avtal - åtminstone så länge de inte har fått vara med och utforma villkoren. Och det är ju det som förefaller att saknas. En gemensam förhandling om villkoren. Sedan har vi ju Ron Dennis, som via Mercedes är den tredje representaten för GPWC. Hans aversion mot FIA, Max Mosley och Ferrari är väl känd. Är det ett nytt NHL under uppsegling?

Om skägg

Inspirerad av ett mail som jag skickade till Sveneric Eriksson, Sveriges svar på Nigel Roebuck för er som inte känner till honom, kommer här en lista över de fem tuffaste racerskäggen genom tiderna:

1. Joakim Bonnier - inte bara skägget som var snyggt på denne stilatlet. Klädsmaken var oklanderlig. Barbita kallad av italienarna.
2. Graham Hill - bara en britt kan se ut som Graham
3. Harald Ertl - eller är det Kejsar Wilhelm?
4. Henri Pescarolo - kunde lika gärna ha varit djuphavs- eller polarforskare med det skägget.
5. Reine Wisell - för de snygga hockeyklubbornas skull.

Det går knappt att föreställa sig dagens F1-förare med skägg. Kimi i helskägg skulle ge större rubriker än en delfin på huvudet. En omöjlighet.

Kåntry

Har haft en tung period med country det senaste året. Jag har alltid lånat ett öra till countryn men jag har inte gjort den där riktiga djupdykningen i den förrän i våras. Det började med Townes Van Zandt och efter det har jag plöjt igenom det mesta - från Jimmie Rodgers och Hank Williams till Willie Nelson, Steve Earle, Dolly Parton och Johnny Cash. Jösses, jag känner mig som en guldgrävare som har hittat själva moderådern. Om man som jag är intresserad av det där konstiga landet i väster så utgör bluesen och countryn nyckeln till kunskapen om hur de människor hade det som har format det land som vi känner som USA. I dessa dagar när USA:s agerande håller på att dra med sig världen i en våldsspiral vars like vi inte har sett sedan Hitlers glada dagar har countryns position stärkts - det är det vanliga folkets historia som skrivs i den genuina countryn. En musik som förklarar och tar ställning och som faktiskt ger hopp om en förändring. Som Steve Earle säger: "The Revolution starts now..."

Även jag...

Är det nån mening med bloggar? Vem ska läsa all skit som skrivs? Jag vet inte...
...
...
Ok, vi kör ändå!

Något har saknats inom motorsporten de senaste åren. Magin har liksom försvunnit. Svensk racing har varit på tillbakagång och internationellt har de stora serierna haft problem. I F1 har det ena stallet efter det andra tappat greppet och de röda fartvidundrena har konkurrerat ihjäl resten. Är detta bara normala cykler, eller är det en trend som vi upplever? Är banracingen på tillbakagång? Är det den tv- och arena-anpassade motorsporten som kommer att ta över? Jag tänker inte ens försöka mig på ett svar den här gången. Dock tror jag att årets säsong kommer att ge oss ett antal svar om vi har tålamodet. Striden mellan FOM och GPWC går nu in i sitt slutskede och framtiden för F1 kommer att stakas ut. I Sverige får vi glädja oss åt att Anderstorp återigen ingår i STCC:s tävlingskalender. Och kommer STCC att klara sig utan Flash? Motorsporten står inför ett vägskäl både internationellt och i Sverige. Årets säsong avgör framtiden.