Inte min dag

Redan klockan nio i morse var den här dagen förstörd. Efter ett antal samtal med skattemyndigheten visar det sig att jag är skyldig 229 000 i skatt. Överlåtelsedatumet för min bostadsrättsförsäljning har fastställts till november 2003, inte januari 2004 som jag i min enfald hade fått för mig. En liten teknikalitet gör mig 229 000 fattigare i ett svep. Svårt att svälja när man sitter tre pers i en etta på 45 kvadrat och vill köpa större...

Nåja, det skulle bli värre, inte ekonomiskt, utan på ett annat plan. Gjorde en del förändringar bland programmen i mitt programpaket hos Com Hem via internet. På något sätt har beställningen inte slagit igenom. Jag ringer upp. Om jag ska få de kanaler inkopplade omgående som jag har beställt (förändringen skulle ha skett det senaste månadsskiftet) så får jag nu betala 39 kronor styck. "Aldrig," säger jag. "Jag har gjort min beställning och skulle haft kanalerna redan." Icke sa Nicke! Fick prata med en teamchef som inte kunde bjuda på en krona. Självklart blev jag uppretad och sa vad jag tyckte, att det kostar dem väldigt lite att hjälpa en kund på traven. "Nej, nej, vi har inget i mailboxen som visar att du har beställt."

Com Hems mailsystem måste vara det enda system i den här världen som är felfritt (kan som en parentes säga att jag har jobbat för ett it-företag som har driftat deras miljöer). Jag minns ju mycket väl hur jag låg på sängen med min sambo och valde ut kanalerna, klickade ok och fick en bekräftelse på att beställningen gått igenom. "Bra säger jag, ge mig kanalerna till nästa månadsskifte då. Sen skiter jag i Com Hem framöver. Jag tar marksänd digital-tv i stället."
"Det är jättebra med konkurrens," svarar apan i andra änden av luren. "Ok, se till att jag får mina kanaler." Jag är nu ivrig att avsluta skitsnacket och är på väg att lägga på. "Vänta, säger nollan i andra änden. Innan du lägger på... Jag vill önska dig en riktigt trevlig kväll."

Vad fan säger man?