Banskisser

Sexuella experiment och hockey

Jag har inte heller missat debatten som har följt i spåren av DI:s "forskning". Jag har naturligtvis förståelse för upprördheten men jag vill ändå påpeka att det inte bara är barn som är utsatta för dylika experiment. Själv är jag en del av ett experiment som startade någon gång på 20-talet. Då byggde man lyhörda hus, det kan jag säga. Varje natt tvingas jag lyssna på knulljud. Det är visserligen inte från ett förinspelat band som hos DI, men ändå. Min kära granne, ung kvinna, sexuellt aktiv (jag klandrar henne inte på något sätt, det är huset det är fel på) förlustar sig i en tre, fyra gånger i veckan med mig som ovillig åhörare. Jag har inte kollat om det står Von Osten på hennes brevlåda, men jag tror inte att grannen har någon koppling till DI. Frågan är om jag också tar skada av att höra dessa ljud, kommer Bengt Westerberg att komma hem till mig nu för att göra utredning på det här?

Sedan är det tur att man inte är något större fan av hockey i dessa dagar... För övrigt slutade hockey att vara en sport när Uffe Sterner tog på sig hjälmen.

Inte min dag

Redan klockan nio i morse var den här dagen förstörd. Efter ett antal samtal med skattemyndigheten visar det sig att jag är skyldig 229 000 i skatt. Överlåtelsedatumet för min bostadsrättsförsäljning har fastställts till november 2003, inte januari 2004 som jag i min enfald hade fått för mig. En liten teknikalitet gör mig 229 000 fattigare i ett svep. Svårt att svälja när man sitter tre pers i en etta på 45 kvadrat och vill köpa större...

Nåja, det skulle bli värre, inte ekonomiskt, utan på ett annat plan. Gjorde en del förändringar bland programmen i mitt programpaket hos Com Hem via internet. På något sätt har beställningen inte slagit igenom. Jag ringer upp. Om jag ska få de kanaler inkopplade omgående som jag har beställt (förändringen skulle ha skett det senaste månadsskiftet) så får jag nu betala 39 kronor styck. "Aldrig," säger jag. "Jag har gjort min beställning och skulle haft kanalerna redan." Icke sa Nicke! Fick prata med en teamchef som inte kunde bjuda på en krona. Självklart blev jag uppretad och sa vad jag tyckte, att det kostar dem väldigt lite att hjälpa en kund på traven. "Nej, nej, vi har inget i mailboxen som visar att du har beställt."

Com Hems mailsystem måste vara det enda system i den här världen som är felfritt (kan som en parentes säga att jag har jobbat för ett it-företag som har driftat deras miljöer). Jag minns ju mycket väl hur jag låg på sängen med min sambo och valde ut kanalerna, klickade ok och fick en bekräftelse på att beställningen gått igenom. "Bra säger jag, ge mig kanalerna till nästa månadsskifte då. Sen skiter jag i Com Hem framöver. Jag tar marksänd digital-tv i stället."
"Det är jättebra med konkurrens," svarar apan i andra änden av luren. "Ok, se till att jag får mina kanaler." Jag är nu ivrig att avsluta skitsnacket och är på väg att lägga på. "Vänta, säger nollan i andra änden. Innan du lägger på... Jag vill önska dig en riktigt trevlig kväll."

Vad fan säger man?

Är sport kultur?

Jag fortsätter mina tankegångar runt F1, GPWC och NHL. Sedan sportens begynnelse, och jag räknar lite godtyckligt från slutet av artonhundratalet till i dag) har sporten på något sätt utgjort en alldeles egen sfär vars institutioner vi har tagit mer eller mindre för givna. Hockey-VM, till exempel. Det kommer ju alltid att vara och så förbli - världens stora nationer möts i en turnering som ska kröna världens bästa lag. F1 är likadant. Visserligen med en kortare historia bakom sig, VM har ju inte körts mer än sedan 1950, men ändå. Fansen vårdar historien ömt. Statistik, historier, bilder, minnen, allt återberättas och det som händer i dag ges ett sammanhang och en traditionstyngd pondus. Sport är tamejfan kultur. Det är något vi samlas runt, i vissa fall lever med och i många fall fyller det en social funktion som är viktig. Fotbollen är ett bra exempel på det. Men ta bort ett fotbollslag från sin hemort (något som inte är helt ovanligt i USA där fotbolls- och basketlag enligt franchise-idén kan flyttas runt till högstbjudande) och det skapar ett hål som inte kan kan fyllas. Har man växt upp med ett favoritlag så byter man inte i första taget, snarare vänder man sig ifrån idrotten.

Jag vet inte hur det borde gå till, men på något sätt borde sporter få samma skyddssystem som kulturminnesmärken. Det är idag ingen omöjlighet att F1 kommer att splittras upp och sporten kommer att gå samma väg som boxningen med parallella mästerskap. Jag tycker att F1 är värd ett bättre öde med sin fina historik. Sport är ett världsarv att förvalta och frågan är om inte det vore en fråga för FN (det finns mer trängande problem att ta tag i men ändå...). Marknadskrafterna håller på att slita sönder flera sporter. Fotbollen har sina problem, där superlagen kräver andra typer av ligor (att möta Juventus smäller högre än att möta Charlton), hockeyn har sina (NHL och överutbudet av landslagsturneringar), boxningen är förlorad och F1 riskerar att gå samma trista öde till mötes. Fyra stora sporter. Det är en trend vi ser och marknadskrafterna måste hejdas. De enda som kan göra det är politikerna. Frågan är om de ser sitt ansvar.

Jag tar tillbaka...

För några dagar sedan gladde jag mig åt ett uttalande från Alex Schnaider, Midland F1/Jordan. Äntligen hade han börjat prata om sportsliga mål med verksamheten. Men det stod inte länge på förrän det var dags att omvärdera ryssen. Helt klart ser han stallet mer som en marknadsföringsplattform än en tävlingsverksamhet. Till i år har han engagerat två oerfarna förare, Tiago Monteiro och Narain Karthikeyan. Detta i kombination med att Trevor Carlins personal tar över det tekniska och att Dallara ska bygga nästa års bil (nån som minns deras senaste?) gör att mitt förtroende för Schnaider har minskat avsevärt. Vad stallet hade behövt, är en erfaren förare som vet på vilken nivå man måste jobba. F1 handlar om processer och kommunikation. Lär man sig inte göra rätt blir det fel. Och vem ska man lära av när alla är färska? Som lök på laxen är det nu klart att den nye testföraren är en ryss som senast körde GT-bilar i Le Mans-serien. Han har visserligen en del erfarenhet från lägre formelbilsserier men han utgör knappast den referenspunkt man såväl behöver.

Det har påpekats för mig att det inte finns några alternativ på förarmarknaden och att det hade varit för dyrt - därav plockar man in två blåbär som kan betala för sig. Jag köper inte den förklaringen. Midland håller på att köra i diket innan de ens har kommit ut ur garaget. Här försitter man ett gyllene tillfälle att lära sig - och förarna (som i nuläget kommer att vara som Bambi på hal is utan vägledning) - inför framtiden. Red Bull Racing var ett tag inne på att köra med Liuzzi och Klien (antagligen Helmut Markos idé) men har låtit förnuftet tala och anställt Coulthard. Mateschitz - tummen upp, än så länge. Schnaider - tummer ner.

Smått och gott

Enligt säkra källor är Thed Björk klar för WCR och bilen kommer att bli en BMW från förra året. Det är en bra nyhet. Sådana behövs. Speciellt som de dåliga har varit lite fler på sistone. STCC har genomlevt ett par hårda säsonger med sjunkande deltagarantal. De två senaste säsongerna har haft karaktären av en uppbyggnadsperiod och förhoppningen har varit stor på att startfältet till i år skulle växa sig starkare än på länge. Men först fick vi veta att Janne "Flash" Nilsson och hans arbetgivare Flash Engineering går skilda vägar. Rykten har placerat Flash i Calle Rosenblads garage och risken är därmed överhängande att Flash går förlorad för STCC. Tobias Johanssons friska Mercedessatsning åkte i veckan på ett litet bakslag då den tilltänkte andremannen i stallet, Jimmy Jacobsson fick kliva av satsningen på grund av sponsorproblem. Samma problem har fått Daniel Haglöf att fundera på att lägga ned för säsongen. Daniel är visserligen fortfarande aktuell för Flash Engineering men där talar allt starkare rykten för att Edward Sandström kommer att sitta i bilen bredvid Robert Dahlgren. Nåväl, trots allt ser läget lite ljusare ut än inför förra säsongen och startfältet kommer sannolikt att växa med ett par, tre bilar.

Så här ser ett möjligt startfält ut i år (bekräftade i fetstil):

Richard Göransson, West Coast Racing
Thed Björk, West Coast Racing
Robert Dahlgren, Flash Engineering
Edward Sandström/Daniel Haglöf, Flash Engineering
Mattias Andersson, Alfa
Daniel Andersson, Alfa (i eget stall)
Tomas Engström, Honda
Jens Hellström, Honda
Tobias Johansson, Mercedes
Tomas Faaras, Mercedes
Johan Stureson, Peugeot
Tommy Kristoffersson, KMS
Fredrik Ekblom, KMS
Marius Erlandsen, KMS
Tommy Rustad, Opel

F1 - inte bara politik

Årets F1-säsong börjar ta form. I form är också Juan Pablo Montoya om alla rykten stämmer. Den sydamerikanske keruben kommer trimmad som en utställningspudel till premiären. Stenhård träning, tappade kilon, trevlighetskampanj - Kimi Räikkönen får se upp. Innan den här säsongen trodde jag att Kimi skulle göra mos av colombianen. Jag börjar tro att jag får äta upp mina ord. Medan Montoya satsar järnet, tar sig Kimi ett järn... eller både två och tre om man ska tro skvallerpressen. Det kan straffa sig...

Jordan är sålt och det var uppfriskande att läsa att köparen, Alex Schnaider, faktiskt har lite sportsliga ambitioner med stallet. Tidigare har köpargumenten mest handlat om vilken billig marknadsföringsplattform F1 är - i jämförelse med att köpa ett fotbollslag, alltså. Schnaider verkar vara av samma skrot och korn som Eddie Jordan och är kanske ändå en värdig efterträdare.

En ny modell

Problemen inom elitidrotten breder ut sig. Ju mer en sport kommersialiseras, desto fler vill ha del av kakan. Trenden är densamma vart man än vänder sig - deltagarna kräver mer och mer. NHL är det färska exemplet. Inte så konstigt att det blir konflikt, eftersom spelarna inte är blinda för hur mycket stålar arrangörer och klubbar rakar in via tv-pengar. Samma sak inom F1. Stallen vill ha mer av kakan. Inte heller det är något att säga om. Varför ska Bernie stoppa pengarna i fickan, när det är stallen som står den stora risken? Med dagens ekonomiska struktur inom F1 är det bara att acceptera den nuvarande situationen där stallen och FOM stångar sig medvetslösa mot varandra. Problemet bottnar i att FOM drivs som ett vinstdrivande företag. Pengarna ska förräntas. Ägarna ska ha sitt. Inget konstigt med det heller. Men det finns en annan modell, där stallens krav skulle ställas mot motorsportens främjande i sin helhet i stället för mot Bernies plånbok. De kommersiella rättigheterna för F1 borde från början ha satts att förvalta av en stiftelse vars vinst skulle ha använts för att bredda motorsporten, eller främja trafiksäkerheten (och därmed ge välbehövlig legitimitet till sporten samt dessutom indirekt ge biltillverkarna något tillbaka). Med andra mål än de rena vinstintressena brukar som regel andra beslut fattas.

Den dagen FOM går under har Max Mosley och FIA chansen att göra rätt. Lösningen för F1 är paradoxalt nog att FIA, GPWC och FOM inte hittar en lösning på sina nuvarande problem - det är vad som måste till för att sporten ska kunna starta om på helt nya villkor.